Astmadebatten

Ni känner igen debatten vid det här läget. En del åkare har fått dispens för att medicinera sin astmasjukdom med mediciner som finns på dopinglistan. Bland annat gick Justyna Kowalczyk till attack mot Marit Björgen förra säsongen och hävdade att hon inte hade haft mycket att komma med utan hennes ”hjälpmedel”.

I förra veckan aktualiserades återigen debatten då Anna Haag i SVT:s Sportnytt berättade att även hon hade dispens för att använda dopingklassad astmamedicin. Debatten delar skidvärlden vilket även märkts i kommentarfälten här på Skidpepp. Med det här inlägget hoppas vi kunna samla debatten på ett ställe samt bidra med lite ny information för de icke insatta.

Gemensamt för de som lider av astma är att luftrören är särskilt känsliga. Vid ansträngning eller om personen utsätts för exempelvis damm eller rök bildas det slem eller så drar luftrören ihop sig i kramp och det blir svårt att andas normalt.

För de som drabbats av astma är medicinering nödvändigt för att kunna fortsätta att utöva sin idrott. Som för de flesta sjukdomar finns en rad olika mediciner. För att använda en del av dem krävs ingen dispens medan det kan krävas för vissa andra.

Tillvägagångssättet för att får dispensen beror på vilken nivå den utövande tävlar på. Indelningen görs i så kallad ”hög” eller ”låg” nivå. För de som tävlar i längdskidor innebär ”hög tävlingsnivå”:

Åkare som är uttagen till senior-, junior-, ungdomslandslag eller motsvarande.
Åkare som deltar på internationell tävling (Samtliga discipliner).
Åkare som deltar på officiell SM-tävling för seniorer (Samtliga discipliner).

Kategorin ”låg tävlingsnivå” innebär helt enkelt åkare som inte finns med i ovan angivna sammanhang.
Det här innebär alltså att de som tävlar på ”låg nivå” har en generell dispens som personen ifråga inte behöver ansöka om.

För tävlande på ”hög nivå” måste den tävlande däremot ansöka om en dispens. Så här formuleras det på svenska skidförbundets hemsida:

”Vissa tävlingar kräver endast en godkänd dispens ifrån den nationella antidopingorganisationen, medan andra kräver en godkänd dispens ifrån den internationella antidopingorganisationen.”

Skidpepp har varit i kontakt med FIS för att försöka få reda på hur många av åkarna i världscupen som har dispens för dopingklassad astmamedicin. Ganska väntat så visade det sig att de inte var villiga att dela med sig av denna information. Däremot kommenterade Annika Wahlberg på Riksidrottsförbundet de svenska dispenserna så här:

”Med nu gällande dispensregler ser vi i år ut att hamna på ett antal av ca 350 dispenser för astmamedicin.Världsantidopingbyrån WADA:s dispensregler, som vi följer, och formerna för dispenser för just astmamedicin har de senaste åren varit föremål för en del ändringar. Vissa substanser ingående i vissa astmamediciner som varit dopingklassade är fr.o.m. det senaste årsskiftet tillåtna. Eftersom det dessutom är på det viset att den typen av dispenser haft en giltighetstid på tre år (numera fyra år), så kan vi inte tala om ett årligt antal. Det har av de anledningarna sett litet olika ut från år till år.”

I Sportnytt förra veckan hävdade Jonas Karlsson att han trodde medicinerna snart skulle försvinna från dopinglistan. Problemet är ,som ni kan se i videoklippet ovan, att medicinen i tablettform, till skillnad från inhalation, kan vara prestationshöjande och än så länge har laboratorierna svårt att se exakta gränsvärden i urinen. Det är, enligt mig, här som det enda potentiella problemet kring dispenserna finns.

Många har trots vad läkarna sagt diskuterat om astmamedicin ändå skulle kunna vara prestationshöjande. Skidpepp tog kontakt med en expert på ämnet, lektor och överläkare Nikolai Stenfors vid Umeå Universitet, som hänvisade oss till den här vetenskapliga rapporten:

”Treatment of exercise-induced asthma, respiratory and allergic disorders in sports and the relationship to doping”

Rapporten är väldigt intressant och besvarar just denna fråga. Som jag förstår rapporten visade endast en undersökning att medicinen kunde vara prestationshöjande – dock var underlaget i det testet väldigt svagt. Alla andra undersökningar pekade på att det inte fanns någon effekt alls. Forskarna säger så här i sammanfattningen av resultatet:

“Exercise induced asthma should be treated in athletes along same principles as in ordinary asthma patients with relevance to controller and reliever treatment after careful diagnosis. There is very high level of evidence for the lack of improvement in athletic performance by inhaled b2-agonists.”

Läs den gärna för att bilda er en egen uppfattning.

Etiketter: