VM är över

Efter att ha surfat runt på sex olika ställen under VM-veckan ligger jag äntligen hemma i min säng och det känns fantastiskt skönt.

Resan hem gick galant och jag ångrar inte längre att tåget gick så tidigt att jag missade slutet av femmilen. Det kändes faktiskt som en tydlig markering. Från omvärlden. Masstarter i femmilen är skit.

Under över dryga veckan har jag levt i en bubbla. Jag har bajsat, sovit, ätit VM. Jag har till och med drömt om VM på nätterna. Det har varit ett heltidsjobb, mer än ett heltidsjobb, fast jag egentligen varit på semester. I och för sig brukar mina semestrar inte vara något slappande utan består oftast av fjällvandringar, orienteringsläger och annat aktivt, men jobbsemester, det var något nytt! Och det tog på krafterna ska jag säga. Rejält. Det känns nästan som om även jag åkt alla de där loppen jag bevittnat. Jag har fått mjölksyra (det är kuperat i Holmenkollen även utanför spåren) och jag har gått in i väggen ibland. Det berodde dock oftast på att jag glömde äta, alternativt tänkte att lite frukt, godis och en våffla räcker som mat en hel dag.

_MG_7444.jpg

Att leka journalist har varit otroligt roligt. Jag har hängt i mixed zone och sett alla slita. Inte bara journalisterna med deras hästjobb utan även de aktiva som fått svara på samma frågor om och om och om igen. Först för SVT, sedan NRK, sedan TV4 Sport, sedan några andra utländska TV-stationer, sedan radiosporten, sedan den skrivande pressen. Den skrivande pressen består ju av rätt så många tidningar vilket i sin tur leder till att de aktiva stannar flera gånger utmed den delen också. Ändå står de där, lydigt, och berättar. Om och om igen. Otroligt!

_MG_7173.jpg

När jag åkte till Holmenkollen tänkte jag att det skulle bli galet mycket skrivande. Jag skulle göra scoop, jag skulle träffa så många skidåkare osv osv men tidigt insåg jag att allt tar sådan tid!! Dels alla resor till och från Kollen. Men också denna ständiga väntan efter att skidåkarna gått i mål. Som jag nyss nämnde ska alla passera hundra journalister och TV-team innan de hittar upp till oss i kategorin online media. Därefter är det presskonferens för topp tre som man sällan vill missa. Den brukar dra igång ett bra tag efteråt. Sen, minst en timme innan målgång kan man börja skriva lite. Man lyssnar igenom inspelade intervjuer och försöker hitta något spännande samtidigt som man laddar in bilder från kameran. Allt tar sådan tid!!

Helt plötsligt är klockan 18:00 och man har skrivit en liten kort notis om dagens tävling. Vad hände?

_MG_5701.jpg

Nästa gång jag åker på liknande spektakel måste Skidpepp-redaktionen växa!

Till slut: ni som var med i början av VM vet att jag hade problem med boendet. Personen jag skulle bo hos hade fått för sig att flytta mitt under VM vilket ledde till panik. Men allt löste sig tack dessa fantastiska vänner och bekanta: Per Kristian, Julie, Eric, Samuel, Peter och Mette. Tack för att jag har fått sova hos er!!

Jag kommer försöka sammanställa något som liknar en krönika över alla mina intryck från tävlingarma också, men det får dröja tills i morgon. Godnatt!

Etiketter: