Myllyläs död på löpet
I morse blev jag väldigt överraskad när jag klev ner i tunnelbanan och såg att både Aftonbladet och Expressen hade Mika Myllyläs tragiska öde på löpet. Så stor nyhet trodde jag aldrig det var att det skulle hamna på löpet i svensk rikspress. Så fel man kan ha. Fast man bör dock ha i åtanke att det är högsommar och nyhetstorka. Men men, enligt medierna så söp Myllylä ihjäl sig. De sista dagarna var han konstant full. Ett vittne: ”Han var så utmärglad att han var svår att känna igen.”
Min farbror Herman blev också ett offer för spriten. Han var sjöman (och ni vet hur sjömän dricker, eller drack) och lyckades aldrig riktigt ta sig ur alkoholismen. Till slut efter för mycket sprit för många dagar i rad tackade kroppen för sig och jag antar att det är precis vad som hände Myllylä. Usch det är så hemskt. Att något som kan vara så roligt (alkohol) kan vara så förjävligt för en del.
I Aftonbladet har man idag publicerat Myllylös ”testamente” som han skrev efter dopingskandalen 2001. Det är en väldigt sorglig men på något sätt vacker läsning. Utifrån det brevet (som vrålar finskt vemod) är det för mig svårt att vara bitter över hans brott utan det känns mer som om han är en av flera som drabbats av ett vidrigt system som dragits igång av högre instanser inom finska skidförbundet. Vad tror ni?
Brevet är saxat från Aftonbladet.se.
Det här är ett testamente som jag aldrig trodde jag skulle behöva skriva.
Jag har drabbats av en stor sorg. Mitt hjärta är krossat och vidden av min smärta går inte att beskriva med ord.
En stor del av min värld föll samman den 28 februari 2001 när jag fick chockbeskedet att mitt dopningsprov i Lahtis-VM visade sig vara positivt.
Mitt livs värsta mardröm hade inletts.
Jag har i mitt liv alltid försökt ta ansvar för mina handlingar och saker som rör livet och det gör jag även nu.
Som elitidrottsman borde jag själv tagit reda på och varit informerad om att ämnet som jag fick skulle leda till ett positivt dopningsprov. Nu får jag betala ett dyrt pris för detta enorma misstag.
Många frågor snurrar i mina tankar och hur jag än försöker kämpa emot kan jag inte ändra det som skett.
Jag tror, att Gud ville att detta skulle hända mig. Från botten av mitt hjärta vill jag be om ursäkt för mitt misstag till det finländska folket och hela den idrottande världen. Samtidigt ger jag mitt ödmjuka tack till alla mina supportrar genom åren. Ni har tillsammans med min familj hjälpt mig att orka. Nu om någonsin är stödet nödvändigt.
Idrotten gav mig mycket, men den tog även mycket.
Nu har jag inte längre bråttom.
Kampen är över. Det är dags för ett nytt liv.
För länge sedan, när jag som lite pojke sänkte mina fötter i Tervaneva, började ett stort äventyr i mitt liv som blev till en oändlig smärta. Jag sjönk ned och klev upp, igen och igen. Tusentals liter svett och tårar fick nu sorgens ton. Därifrån tar jag också med mig styrkan med vilken hjälp jag ska klara även denna motgång.
Ännu en gång når den tysta Tervanevas mystiska kall mina öron.
Ödmjuk, tacksam och ensam går jag nu i motvind tillbaka dit för sista gången, knäböjer mig och erkänner mitt nederlag och begär ro i min själ.”
Haapajärvi 6 mars 2001
Mika Myllylä
Jag tror som så att ifall Myllylä inte kommit i kontakt med 90-talets dopingkultur som fanns bl.a. i Finland (men troligtvis inte i Sverige om man ser till resultat på 90-talet) så hade han inte börjat fuska på egen hand.
Men det som jag tror att förvärrat Myllyläs illamående är att han har blivit väldigt hårt pressad (av de andra inblandade) att inte berätta nåt om dopningen, trots han har velat berätta allt och gå vidare. Vi skall komma ihåg att Myllylä är den ende av dem som erkänt EPO bruk och bett om ursäkt för det.
Svenskarnas HB-värden på 90-talet var de enda som genomgående höll fortsatt mänskliga nivåer.
Detta är otroligt tragiskt och, doping eller ej, Mika var en topptränad idrottskille som på några år gick ner sig så till den milda grad att det tog hans liv. Kanske var han en bräcklig själ, kanske fanns det annat bakom hans livsval i slutet av livet. Men dopingen i Finland var systematiserad då och kanske fick enskilda utövare bära det största ansvaret medan andra med stort ansvar i saken kommit lindrigare undan.
Myllylä har ju erkänt att han har använt doping till och från under hela hans karriär inklusive under 90 talet så jag ger inte ett skit för hans medaljer.
Men dom andra som åkte dit har inte erkänt nått inklusive era älsklings skidåkare Virpi Kuitunen och Harri Kirvesniemi.
Mycket bra skrivet (taget från langd.se):
Myllyläs öde är tragiskt på många olika plan, självklart mest för att tre barn har förlorat sin far och föräldrar tvingats överleva sitt eget barn, men det är också ett skrämmande bevis på vilken syn på dopning man har i Finland.
Man har fortfarande inte tagit ordentligt avstånd från dopning efter det stora avslöjandet 2001. Åkarna som åkte fast då och blivit i princip överbevisade har inte erkänt att de fuskat. Virpi Kuitunen fick komma tillbaka till världscupen och behöll sin avstängda tränare. Jari Isometsää gjorde också comeback i landslaget, långt ned i listorna visserligen men blev sedan företagare och marknadsföringschef för ett fotbollslag. Ingen verkar ha tagit särskild notis om att de en gång var föremål för den största skandalen i landets idrottshistoria. Avslöjandet i Lahti ses mest som en oturshändelse och medaljerna fick man inte behålla fast man ”egentligen” vunnit dem. De lyckades smila sig ur det hela och blåneka i rättegången och har klarat sig rätt hyggligt.
Bra skrivet om Myllylä och turerna efter 2001 i DN, läs!
Vill bara tipsa er om våran nystartade community för längdskidåkning!
Du kan diskutera allt inom längdåkning med andra intresserade, starta en träningsblogg,lägga ut Köp & sälj annonser helt kostnadsfritt samt delta i våra tävlingar.
Bli medlem nu! http://www.skidzonen.se
Tack nisse för tipset. Mycket bra skrivet. Här är en direktlänk till artikeln: http://www.dn.se/sport/myllyla-betalade-hogst–pris-for-skandalen
Kom igen nu grabbar på skidpepp. Det är dags för ett nytt inlägg. Det börjar bli segt :)
Ingen av er som kan kontakta någon av juniortjejerna för en intervju? Dem har man knappt hört ett skit om under sommaren. Någonstans.
Thor Hushovd!!
Benke, mens skidpeppgutta jobber med å oppfylle dine ønsker om et nytt innlegg, kan du kose deg med langrenn.com sommerprat med diverse norske skiløpere. Her er det foreløpige siste i rekken, denne gangen med helten fra Falun Finn Hågen-Krogh;
http://www.langrenn.com/imponerte-eliten.4941652-1743.html
Dunder-Thor!!!
Instämmer med BB, dags för nytt diskussionsinlägg…Sen när det gäller Norge så behöver ni alla framgångar ni kan få, ha det gött
Hanne:
Tack, jag brukar kika in på langrenn.com med jämna mellanrum.
http://www.worldofxc.com/ Funkar bra som uppdateringskälla från olika längdsidor.
För övrigt tycker jag att http://www.längd.se har lyft sig efter Kjell Erik Kristansens avgång (förflytt till http://www.sweski.com)
Var litet för kass svenska och för mycket norgehyllningar i var och varannan artikel, för min smak.
Men Benke Benbrott, du låter som en rättskrivningsfröken. Om någon använder norsk ordföljd så är inte det värre än att lyssna på någon från västsverige, man förstår. Jag tycker det är avslappnat och skönt med den uppskattande nyfikenhet längd har visat för både svensk och norsk skidsport. Men jag är ju iofs intresserad av sporten och inte käbblet om vem som är bäst. Jag har inga problem med hyllningar till den som är bäst i artikelformat oavsett vem det månne vara.
Anna. Bra försök att släta över KK:s enögdhet. Var inte så konflikträdd.Att alltid stå på norrbaggens sida var KK:s adelsmärke så säg inte nåt annat. Han stod ju med båda benen inne i norska skidtruppen.
En intressant diskussion om tiden efter skidgymnasiet!
http://www.skidzonen.se/showthread.php?48-Kritik-mot-Svenska-Skidförbundet!&p=67#post67
Anna:
Nu handlar det om en seriös nyhetssida, om än ”bara” för idrott, och då kan man få ha lite krav.
Jag har inga problem med att hylla de som är bäst när artikeln i övrigt motiverar det.
Karlen kunde knappt skriva något positivt om Sverige utan att flika in att Norge minsann dock är lite, lite bättre. Ifall läsaren råkade tro något annat…
Anna… Jag är också intresserad av längdsporten, men tycker ändå att langd.se ryckt upp sig rejält på sistone.
He he! Är kanske så att jag bott för länge i Norge för att uppmärksamma det ni påtalar. Men ni har säkert rätt. Har inte tänkt på det bara. Lider själv av förnorskning av mitt språk, men jag försöker skärpa till mig;)