Äntligen en seger i Düsseldorf
Det är inte ofta svenskarna får åka hem utan åtminstone en pallplats. Vad jag minns har det väl bara hänt någon enstaka gång. Idag kom pallplatsen under helgens allra sista lopp, herrarnas final i sprintstafett. Och när det ändå är dags för pallen, ja varför inte drämma till med förstaplats!
Teodor Peterson fick sin revansch efter gårdagens stavbrott som då förmodligen kostade grabben en pallplats. Tillsammans med Jesper Modin körde killarna så grymt fint! Långt framme under hela loppet och nästan alltid i täten. Säkert men ändå avslappnat, såg det ut som. Modin visade aldrig några kroknande tendenser utan lämnade över till Teddy tillsammans med Norges Hattestad med en lucka ner till övriga nationer. När Hattestad inte valde att dra upp något megatempo i täten blev jag riktigt orolig att resten av fältet skulle hinna ikapp och det skulle bli totalstimmigt igen. Teodor låg kvar bak som en igel och bevakade fältet fint. Efter ett varv var ryssland med Petukhov ikapp och då blev det tokrusning från ryssens sida, men Teo hängde på. Som en igel igen. Lät Petukhov klyva all vind och när upploppet uppenbarade sig vek Teodor ut och satte på efterbrännkammaren och flög in först över mållinjen. Hattestad som såg rökt ut bara några hundra meter innan mål kom även han som ett skott, dock blev det bara tredjeplatsen efter Ryssland.
Sverige 2 med Halfvarsson och Lindblad gled in sist av alla i finalen. Jag såg inte riktigt om det var något som hände, men en sak var säker och det var att Lindblad kroknade rejält under någon av hans sträcka. Säkert även Calle?
På damsidan var det inte lika härligt sett ur svenska ögon. Eller, det såg väldigt bra ut fram till strax före sista växlingen då Mia Eriksson tröttnade lite och släppte sin andraplats. Då blev det helt plötsligt mängder av åkare i växlingsområdet och en katastrofväxling från svensk sida var ett faktum. Tyvärr har det hänt många gånger förr om åren också, kanske dags för tjejerna att träna stimmiga växlingar, eller är det kanske bara otur? Hur som helst rasade svenska laget i placeringar efter växlingen och Hanna Brodin fick ett helt hopplöst läge men lyckades ändå plocka ett par placeringar innan målgång. Brodin är stark, kan det bli pallen nästa helg, om allt stämmer?
Läs mer: Aftonbladet, langd.se, Expressen, DN
Stark insats av Modin/Peterson. Tyvärr känns det dock alltför mkt att det är en mellanhelgstävling där B-lagen gör upp. Helgen lite av en gäspning blandat med incidenter som blev avgörande i många lopp. Ser redan fram emot Davos – en riktig klassiker!
Riktigt härligt att grabbarna fick vinna. Jag blev väldigt imponerad av Teddy när han tvingade Hattestad att dra. Norrmännen litar på att Sverige alltid ska dra i sådana lägen och sedan ska de spurta om på målrakan. Detta var exakt det Hattestad tänkte och han visste nog inte riktigt vad han skulle göra och han blev tvingad att dra. I sådana situationer har en norsk åkare en större segerpress än en svensk åkare och därför bör normmännen i större grad tvingas upp. Det var också kul att Modin åkte så starkt och tryggt. Modin har ju potential att bli en bra distansåkare (var ju topp 30 i Kuusamo för ett par år sedan på 15km).
Denna seger är extra rolig eftersom regerande VM och VC mästare i sprint sitter ehmma och ser detta på TV. Tror nog att Jönsson kände en del sug efter att få vara med.
Per: Lite fel att kalla Hattestad, Petokhov, Visnar, Modin o co för
B-lagsåkare
Håller med Pelle. Världens bästa sprintspecialister var ju på plats. Sen att Marcus Hellner ”råkade” klå resten av dessa på VM är en annan historia.
Kul att se Teo ut ur stadion på sista varvet. Jämför hans och Olas teknik, det är en anledning att han hänger med Petuchkov men att Ola inte gör det.
Första svenska herrsegern i en sprintstafett på 2 år och 11 månader. Det är ingen högprioriterad gren precis.
Sverige har väl allitd åkt med bästa laget i sprintstafett så från sveriges sida är den då prioriterad..många länder ställer ju ofta upp med bästa lagen i sprintstafett..
För Sverige och Norge kan man inte säga vilka två som är bäst på sprintstafett. Det beror helt på hur tuff banan är. En lång tuff bana (fristil) då är Hellner och Northug Sveriges respektive Norges klart bästa på detta, medan på kortare banor är det långt från givet att de ens är topp två. Även form spelar självklart in i vilken som bör åka.
Svenska laget till Davos:
Damer
Charlotte Kalla, IFK Tärendö
Anna Haag, IFK Mora SK
Hanna Brodin, Åsarna IK
Hanna Falk, Ulricehamns IF
Mia Eriksson, Piteå Elit
Linn Sömskar, IFK Umeå
Maria Rydqvist, Älvdalens IF
Sara Lindborg, Östersunds SK
Lisa Larsen, Sundbybergs IK
Helene Söderlund, IFK Mora SK
Herrar
Marcus Hellner, Gellivare Skidallians
Calle Halfvarsson, IFK Mora SK
Daniel Richardsson, Hudiksvalls IF
Johan Olsson, Åsarna IK
Anders Södergren, Östersunds SK
Teodor Peterson, Åsarna IK
Jesper Modin, Piteå Elit
Robin Bryntesson, Sollefteå SK
Anton Lindblad, Östersunds SK
Emil Jönsson, Årsunda IF
Johan Edin, IFK Mora SK