Skidpepp

Jönsson drar hem till Sverige

Många har kanske läst att Emil Jönsson blev rätt så tagen efter gårdagens medaljfest. En stor jäkla ryggsäck som han gått runt och burit länge fick han äntligen ta av igår. Det blev inget guld, det blev ett brons, men som han säger och som han utstålade, det var värt ett guld.

När ryggsäcken ställts ner på marken infann sig en slags tomhet för den glade gossen. Något som Jönsson kanske inte upplevt så värst ofta. För att inte bli helt knäpp har han valt att lämna hetsen och galenskapen i Holmenkollen för att istället hitta lugnet igen hemma i Sverige. Till Expressen säger han:

”Nu får jag lugn och ro, få komma bort, lugna ner huvudet och ladda om. Blir så där extra hungrig för att komma tillbaka till tävling.”

Det låter bra det. Han fortsätter:

”Det är rätt skönt att kunna sticka ut när jag vill. Det finns inga officiella träningstider. Det är mycket för det, att slippa ha en atletväst när man tränar.”

Själv tyckte jag det var rätt så maffigt första gången jag hade en sådan väst på. Det var Tour de Ski (då Kalla chockade världen) och det stod Photo eller något annat på den. Antar att man tränar bättre utan. Jag gick ju mest runt och lallade.

Angående kommande teamsprint verkar Jönsson vara rätt så onöjd med att Arild inte kunnat ta ut någon ersättare än för Mats Larsson, som med största sannolikhet skulle åkt sprintstafetten men är nu sjuk (bättre? någon som vet?). Här verkar Expressen misslyckats lite med att citera Jönsson:

”Andrastäckan är lite mer slitgöra. Det är vänta på spurt och spara kraft när man kör sistasträckan. Den andra är mer spränga fält-sträckan. Så är det generellt. Jag tror att alla de tre kan göra kanon-teamsprintar.”

Två andrasträckor men ingen första… Antar att han (eller Expressen) menar att ”Den andra” är förstasträckan. Jag tror det blir medalj för Sverige i sprintstafett på herrsidan. Dock inte guld. Men som vanligt hoppas jag att jag har fel.