Djefla stav
Det var inte bara Blomman och Hård som till en början inte förstod varför Calle Halfvarsson helt plötsligt började rasa i fältet. Men eftersom vi vet att Calle har haft tendenser förr att inte orka hela vägen fick jag helt plötsligt sätta allt mitt hopp till Hellner och Riche som inte ”kroknat” på samma sätt.
Men rätt som det var kunde man se att stackars Calle bara körde med en stav! Lagom till att han låt c:a sist i tätklungan levererades en ny stad och jag tänkte att det nog var kört ändå för honom. Men så av något under drog Sundby ner på tempot och Halfvarsson fick en ny chans att köra upp sig. En chans han tog!
Sista varvet såg ut som på en hönsgård. Folk åkte mellan spåren, i spåren, saxade, gruffade, ja det såg inte klokt ut. Att inte fler fick stavar och skidor brutna är en gåta för mig. Oh well, rätt som det var återstod endast utförslöpan ner mot målet och tillsammans med en vinglig italienare och Dyrhaug hade Calle gått upp i tät. Men bakom kom Northug som fick en behaglig resa, när det krånglades rejält på sista puckeln innan målet för de andra, och kunde med ganska enkla stavtag runda hela gänget och staka i mål som segrare. Harvey kom också med bra fart och klådde Halfvarsson till slut. Dyrhaug fyra, Poltoranin femma och Cologna sexa. Marcus Hellner stakade i mål som nia bara 5 sekunder efter Northug. Richardsson blev femtonde.
Bortsett från sista varvet var detta lopp ingen direkt höjdare att titta på. Tätklungan blev större och större och större och större och ja till slut började den krympa lite när bland annat Sundby fick upp farten i täten.
I morgon är det vilodag, TRÅKIGT. Det hade passat mkt bra med ännu en tävlingsdag eftersom jag är sjuk och inte har mycket annat att göra än att kolla på skidor..
Men på tisdag vankas tourens enda sprint. I fri stil. Bland topplöparna är det väl Sundby som, trots sin förbättring till denna säsong, kanske är trögast när det kommer till sprint. Calle och Northug samt även Cologna lär gå stärkta ur tisdagens tävlande.
Calle gled genom sista kurvan. Petter tog ett par kraftiga stavtag. Det räckte.
Kör man inte snabbare så blir det trängde och risken att otur mer än skicklighet ska avgöra ökar.
Tittar igenom resultatlistan igen och konstaterar att de båda italienarna i tippen gjorde helt vansinniga upphämtningar placeringsmässigt från plus 50 till topp 10. Rönning börjar röra på sig och börjar bli en VM-kandidat. Och sedan förtjänar faktiskt Emil ett omnämnande. Han tar alltså nio placeringar från 30 till 21. Bara det att bli 21:a på ett distanslopp är starkt för honom. Stärker nog självförtroendet men frågan är om det ger en backlash i morgon?
Synes ikke Petter så hundre prosent ut på teknikken. Trodde i hvert fall ikkke at han kom til å krysse mållinjen først.
Men det var unektelig moro å se på.
Synd for Calle og Dyrhaug.